Mitt i nu och då
ett då jag aldrig levande kan nå
slingrande gator av sten
murade väggar som fångar mina fingrar
där trappor vänder vidare och åter
mot rum jag aldrig sett som skrattar, gråter
en medeltid, ett liv som sjuder
idag sin gäst till grändens glimtar bjuder
gator utav sten som bränner,
luft som dallrar spänner
en duk, en målning i en dunkel kyrksal, vid ett ljus
en port som förde dem till själens hus
gator utav sten och duvor
budbärare med vin och druvor
omger oss från alla håll oändlighet
under stenarna har andarna sin hemlighet
skepnader som slinker ner bak fönstrets galler
hukar sig, gör tissel, tassel, skvaller
viskningar och rop från medeltida öden
penslas, putsas, blir ikoner som besegrat döden
gator utav sten går ner och ut
från då till nu, tar aldrig slut.
Margareta Sund
Föreningen Skrivare i Hälsingland 
Lämna en kommentar