När sagan om Fanny och Alexander går mot sitt slut samlas man i Ekdahls stora våning för att fira två nyfödda flickor. Dels är det framlidne biskopens och Emilies barn, dels är det den hormonstinne restaurangdirektören Gustav Adolfs lilla dotter som han har med tjänsteflickan Maj. Det är då han håller sitt berömda tal om den lilla världen:
”Det är lika bra att ge tusan i de stora sammanhangen. Vi ska leva i det lilla, i den lilla världen. Den ska vi hålla oss till och den ska vi odla, och göra det bästa utav.”
Många sagor är dramatiska och har närkontakt med den stora världens hemskheter:
”Plötsligt ryter stormen och katastrofen är över oss”, för att fortsätta tala med Gustav Adolf.
Det finns verkligen mycket storm och katastrof i en del sagor (tänk bara på Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter) men det finns sagor som har en helt annan röst. Det finns sagor om den lilla världen. Och vad kan exemplifiera den riktningen bättre än en saga om små pysslingar?
Leif Strandberg
Föreningen Skrivare i Hälsingland 
Lämna en kommentar