Ljuvlig är den,
Fåglarnas nyvakna lovsång
smeker mig
Skön är den, solens strävan att nå mig
Möter min längtan
Gnistrande är dropparna
från snövita drivor
Långsamt tar de farväl
när vårens floder rör sig bort
Vacker är den
liten krokus som vaknar
Den tomma rabatten jublar
rör mig, ge mig näring
Den sträcker sina händer
mot ljuset
Oberörd av sin ensamhet
bland de andra ännu sovande
Molnfri är stunden, som rör sig varsamt
in i min själ
Eviga är de, andetagens vila
i skaparens fullkomliga händer
Maria Svanerud
(dikten är tonsatt)
Föreningen Skrivare i Hälsingland 
Lämna en kommentar