Föreningen Skrivare i Hälsingland

Dagarnas finaste
gömmer jag i silke
rött som vallmo
vänder det skira försiktigt
vill inte stöta
viker om och om igen

bäddar med mjuka omslag
djupt där inne
utom räckhåll för det vassa
utan att skadas
av det hårda

det som inte kunde uttalas
ett ögonblick ett leende
ljuset i dina ögon

som pärlor och guld
evigt blommande
inom mig

/ Margareta Sund