För många år sedan satt vi på en rond på en barnpsykiatrisk klinik och talade om en gosse. Efter många och ganska komplicerade medicinska, socialpsykologiska, neuropsykiatriska och psykoanalytiska utläggningar enades vi om att gossen var i behov av en cykel.
Jag minns att jag tyckte att vägen till den där cykeln var ganska krånglig. Men ibland är det så att vägen till det enkla är svår. Och när väl det enkla visar sig är ju allt så himla självklart, så enkelt, ja nästan banalt. När allt är uppenbarat och uppenbart, i efterhand, står man där och rycker på axlarna: Jamen det är ju självklart, pojken behöver en cykel!
Leif Strandberg
Föreningen Skrivare i Hälsingland 
Lämna en kommentar