Fast jag ibland brister i sömmarna
och de guldskimrande kanterna döljs av skuggor
– så har du valt mig
Du ser de där vackra rosenknopparna
som växer sig starkare och starkare i det höga gräset
Du ser dem som ingen annan
När vinden viner och gräset lägger sig
syns blommorna i mig allra bäst
– för att du älskar
Fast du ibland brister i sömmarna
och de diamantprydda orden inte hörs för vindens brus
– så har jag valt dig
Jag hör även orden utan ljud stilla viskandes
En smekning över tårarnas sälta
Du rör mig som ingen annan
När dagar kommer och går och årstider skiftar färg
ser jag blommorna i dig allra bäst
– för att jag älskar
Maria Svanerud


Lämna ett svar till helsingeskrivarna Avbryt svar