Under sekler bodde två släkten längs två älvar i norr. Den ena hade slagit sig ned vid Kalixälven, nära Polcirkeln: mitt i djupa skogar, myrar och en av midnattssol belyst strandremsa.
Den andra släkten bodde runt Skellefteälven, några mil från kusten. Där var stor bördighet.
Torpare, skogsarbetare, pigor och drängar där uppe i Överkalix, bönder nere vid Skellefteå.
Skog och jord. Det var ju så det stod i Bibeln: Människan formades av jord från marken.
Mellan dessa platser är det 20 mil fågelvägen. Ingen dagsmarsch alltså.
Så hade de bott och verkat under hundratals år. Livet ordnades inom ramen för den cirkel vars diameter man kunde vandra en sommardag. Var det vinter och bra skidföre kom man längre. Under sommaren kunde en person på cykel färdas långt. Men då krävdes det, förutom själva cykeln, även framkomliga stigar och inte minst en ledig sommardag. Det var inte alltid sådana fanns.
Den bekanta cirkeln var snäv men förblev för det mesta det självklara navet. Så var det fram till andra världskriget – då allt ändrades.
Inledning av biografi av Leif Strandberg
Föreningen Skrivare i Hälsingland 
Lämna en kommentar