Det blåser nya vindar
det fläktar ljumt i mitt hår
fastän sommaren nu har blivit höst
sjunger fåglarna i mig om en vår
Jag kan se bortom horisonten
längre än jag kunnat förut
fastän gryningen bara har vaknat
ser jag ljuset som aldrig tar slut
Det doftar av livets sötma
men jag kan ännu inte riktigt nå
fastän skuggorna fortfar att skymma
jag vet vad som nalkas att få
Jag väver nu helt nya vävar
det glänser om trådarna däri
fastän mitt hjärta darrar så ovant
vittnar ärren om läkedom ini
Jag kan se bortom horisonten
längre än jag kunnat förut
fastän gryningen bara har vaknat
ser jag ljuset som aldrig tar slut
Maria Svanerud
Föreningen Skrivare i Hälsingland 
Lämna en kommentar