Uti skyddsrums katakomber
och i skyttegraven värn
vid ljudet av brakande brakande bomber
med luft som av glödande järn
Tusen, åter tusen händer
knäppas till en bön
som från alla världens länder
stiger upp så skön
Bönen att allt hat må krossas
utav några kärleksord
och en mänsklighet förlossas
på en plågad, pinad jord
Må den dagen vara nära
må den över jorden snart gå in
då det inte längre är en ära
att få döda nästan sin
Mörk är ännu ofredsnatten,
vägen den är svår att finna
och vid svarta vida vatten
inga fyrar längre brinna
Men alltid finns väl någon liten stjärna
som i världens mörker lyser
något som är värt att tjäna, värt att värna
emot ett hat, som till sten vart hjärta fryser
Av Lars Ågren Skövde den 21 maj 1943
undertecknat även Söderhamn nyåret 2000


Lämna en kommentar