Föreningen Skrivare i Hälsingland

I vintervårens bristande självkänsla
föds ett hopp av liv
där iskylans våldtäkt på kropp och själ med bister min försöker hålla sig fast 

De vassa isfingrarnas grepp löses upp, sjungande sista refrängen
med vemod i vacklande takt

Toner från de vita bergen gråter, medan ljuset vinnande tar sig förbi
Värmen förintar än en gång mörkret 
och ropar ut seger
när kylan motvilligt ger upp
vänder ryggen till och går iväg

Nu är det tid att leva, låta själen grönska
sätta på sig sina sommarkläder
låta kroppens nakna vinterförlamning 
förvandlas till intet
Tankar skiftar färg, nyanser blir klara

Ljuset  har än en gång vunnit

av Maria Svanerud