Den ena efter den andra
slutade ringa
och besöka
Jag var ju inte längre intressant
så rörelsehindrad som jag var
inte rolig
De fortsatte med sitt
och jag fick vara
med mitt
Tills en dag jag fick besök
av Jaana
”sinäkin olet niitä apua tarvitsevia”
(fritt översatt : du beöver också hjälp)
Hon kom igen och igen
och hade alltid med sig kaffebröd
vi sörplade och skrattade
Och mitt ensamma liv
här i urskogen
var ett liv med HOPP
Camilla Torsell-Heinonen


Lämna en kommentar