Vid kyrkan står en staty
av en man och en kvinna
Mannen en gruvarbetare
vänder sig mot torget och mot staden
utåt
Den lilla kvinnan
vänder sig mot den stora kyrkan
inåt och bakåt
Storgatans kullrande stenar
bär nedåt
mot sjön – Norasjön
Några gräsänder simmar i sjön
I motljus
Deras skarpa siluetter är som en gravyr
Ett fridfullt stick av en spetsig nål
Då kommer en gammal hund.
Den går ut i vattnet
Tassarna klafsar men
änderna är oberörda
De känner väl varandra?
Jag dricker morgonkaffe på ett café.
Maria Langs ande
sveper över Nora.
Leif Strandberg


Lämna en kommentar