Föreningen Skrivare i Hälsingland

Tjärnen har stillnat
till ett dunkelt lock
granarna har motat bort ljuset
solen släpps inte hit igen
förrän i slutet av februari

ensam skrinnar jag ut
iakttagen av ingen
skären ljuder
blir livets lockrop
på vilka kroppen svarar

jag skriver på den svarta isskivan
hårt, rappt
med böjda knän och spända lår
långsamt, drömskt
när skridskorna leder mig
i snirkliga bokstäver

men ingen kommer läsa
för skymningen har samlat
snötyngda moln
och redan
riktas det frostiga flor
som bränner mina böcker
för evigt

Elin Broberg