När jag var barn ägde jag en pilbåge. Jag var elva, kanske tolv, ja, kanske till och med tretton och på sommarloven vistades jag och min pilbåge tillsammans med andra pojkar, som också de var i förpuberteten, i Sherwoodskogen. Den skogen låg vid bäcken bakom Gulfmacken.
När jag blev tonåring lämnade jag Sherwoodskogen och snubblade in i en annan skog. Pilbågen glömdes bort och aldrig trodde jag väl att vi skulle träffas igen.
Men denna sommar blev det så – att vi träffades.
Leif Strandberg
Föreningen Skrivare i Hälsingland 
Lämna en kommentar