Sara Lidman sa en gång, att det är barnen som väljer sina föräldrar. Ungefär så här, sa hon: De ännu ofödda barnen sitter i träden. De vakar och bevakar och kollar om det verkar finnas några föräldrar i vardande vars barn de kunde tänkas vara. Barn är kloka så de har inte valt mig. Men orden! Jag vill ju tro, fortsatte hon, att de oskrivna orden också huserar där, i träden någonstans. Och dom, tack och lov, har kommit till mig.
Leif Strandberg
Föreningen Skrivare i Hälsingland 
Lämna en kommentar