Föreningen Skrivare i Hälsingland

Åh, ni bombastiska män
som vet hur vi andra ska leva,
ni tvärsäkra, rättrogna, bistra
med ord som förmörkar solen
så ängarnas blomster vissnar.
Tristess och allvar förväxlar ni
jämställer glädje med lättsinne
och misstolkar underkastelse
som någon sorts  hängivenhet.

Vi minns när ni sist stod på scenen
och förrförra gången och den dessförinnan?
Historiens alla mörka repriser
om än ni bytt uniformer och skrudar
och växlat  åskådningar, ismer och gudar.

Oh, ni patetiska män
med era principer och vapen
och rädsla för skönhet, humor, musik.
Åter ska nu rytmerna regleras
frisyrerna fångas in
mollodierna målas över
synkoperna syndstämplas
slagverken beslagtas
gånglåtarna få utegångsförbud
och visorna förvisas.

Men minns: musiken kan inte dö!
Bakom stängsel och svarta skynken
gror toner som frön i mullen
växer till slingor och  melodier
slinker ut genom glipor och hål
klättrar på skalor över murarna,
murar som en gång ska raseras
av dånande rättvisekörer
och i basuner, pukor och cymbaler
ett frihetens fortissimo.

Evan Berjlund