Föreningen Skrivare i Hälsingland

En loj vind
fördelade solvärme i mitt hår
luden luft lekte
runt mina handleder

gruset och asfalten sjöng stämsång

jag skrattade tyst

mödrarna fanns fortfarande i världen
men deras ruvande gick mot sitt slut
det var min tur nu

med luft under sulorna
i slingrande nerförsbacke
slickade jag i mig pollen
kisade mot
blått               grönt             nytt

på samma gång
kramade seklet
mitt hjärta

av Elin Broberg