Det knakar i grenen.
Vad är det i grenen som knakar?
Det är grenen själv som knakar,
den vårt rede vilar på.
Vem lade ägget, vem kläckte
idén om oupphörlig
expansion, ständig tillväxt?
Omåttlig är gökungens aptit,
omättlig är gökungens hunger,
enorm är dess tillväxt.
Finns det gränser?
Allt trängre blir det i boet
fast många redan
knuffats över kanten.
Och gökungen växer och växer,
gökungen blir tyngre och tyngre.
Det kvider och knakar i grenen,
det är grenen som knakar,
den på vilken vår värld vilar.
Evan Berjlund


Lämna en kommentar